För att ta sig vidare måste man göra vissa uppoffringar. Jag kommer nog måste göra en jobbig sådan inom en väldigt snar framtid, men det är för mitt bästa, för att jag ska kunna fungera och fokusera på saker som är viktiga.
Idag vaknade jag stressad som fan och tog mig iväg till bussen på 7 minuter. Rekord. Sen när jag lyckats blivit på bra humör igen efter stressningen så  möter man folk som tydligen inte kan vara på bra humör en hel dag utan måste hitta någonting att vara arg över. Även minsta småsak. Men jaja, det är väl upp till var och en eller?
Hur som helst förstör såna incidenter hela dagen. De får en att gruva sig inför att komma till skolan. Och det är inte bra. Det enda egentligen viktiga jag har framför mig just nu är att skaffa mig några betyg som jag kan ta mig vidare på senare. Då behöver jag inte fler hinder än dom jag sätter upp för mig själv.
Jag orkar inte alltid le, vara trevlig, lyssna eller bry mig - Men jag gör fan mitt bästa, och jag gör det bra! Jag drar inte ner andra i skiten. Jag är en bra vän.