Nu är första steget på min bättringsväg taget och jag tror inte jag är säga annat än att jag är otroligt jävla stolt jag är! För det första mår jag som en påse skit, sjuk å jävlig som jag är men ÄNDÅ klev jag upp när klockan ringde imorse och gick till bussen. Inte nog med det tog jag (lite sent, men vafan) tummen ur röven och skrev mitt tal. Det blev inte riktigt klart men nu är det lättare att avsluta iallafall. Det är ju som bekant jobbigast att börja.
Idag har jag; Gått på skolan i onödan, pluggat, spelat kort med nygamla vänner, planerat lite med gamgamla vänner och bara mått bra. Rent inombords alltså. Jag är ju förkyld som ett as men ja. jag fattar iallafall vad jag menar.. Drog en otroligt skönt powernap också, finns inget bättre.

Nu tänker jag fortsätta va duktig och göra det jag ska, om än inte i tid så ska jag iallafall göra dom. Det är mycket som har blivit till en hög jag sen slängt bort men nu ska jag rensa i högen och fixa till dehär. Onödigt att slösa 3 år på skit. Det kan ju iallafall bli en fin liten hög med skit när jag ändå är där!

Nu vankas mys med den gamle Gördis:)

Ja det var inte igår. inte ens förra veckan!
Det kan bero på att jag varit lite nere och för att jag inte har nåt speciellt att dela med mig av. Ingenting som behöver läsas av vem som helst på en sida ute på internet. Jag tror det dalar uppåt nu, men det kanske är för tidigt att läsa av? Det känns positivt iallafall. Tror jag. Eller?
Jo jag tror det går bra nu! För att kunna få till det behöver jag er som gör mig glad och den grå vardagen lite lättare, inte ni som öser av er av era skitproblem som byter form men innehåller samma tomrum från dag till dag. Jag behöver er som förstår vad jag menar, ni som fattar vad det handlar om. Ni som gör mig glad bara av att finnas till och säga fjantiga saker, eller helt enkelt bara ler lite granna.
Det finns några speciella som underlättar varje gång, och EN liten tjej speciellt. Dig vill jag tacka för att du är där och säger alla saker jag behöver få höra trots att du inte säger någonting alls. Du är viktig som fan!

Snart är det student och sånt här, fortsätter jag på dehär viset blir inga föräldrar stolta den dagen iallafall. Därför har jag bestämt att det blir en väldigt duktig vecka. Läxor och träning så man kan få momma å le lite sådär som bara momma kan. Annars får man väl den vanliga skrapan.. Men jag är van.

Jag tittar på idol med världens snorigaste pojkvän, han är det minsann synd om. Själv börjar jag friskna till, jag börjar skymta en soluppgång haho, poeten.
Katterna har spritt snorpapper runt lägenheten och jag läser fortfarande Isfolket.
Inget speciellt har hänt i mitt liv men nu känns det lite bättre!

Btw, skeppsbrott är när man inte får nudda golv. Hela havet stormar är när det finns en stol för lite. Juste!